Natur och friluftsliv A fjällvandring

Läs om och se biler från Natur och friluftslivs fjällvandring som utgick och avslutades i Ramundberget i Härjedalen.

Tidig morgon den 23 augusti avgick bussen från Rönninge, med 19 elever och 3 ledare ombord. Vid detta kurstillfälle anslöt även en fjällguide på plats i Härjedalen.

Rivstarten från ett soligt Ramundberget lät inte vänta på sig. Den inledande stigningen mot kalfjället gav inte bara deltagarna ett test av sin fysiska kondition, utan fick dem även att visa prov på solidaritet och respekt för dem som inte förmådde hålla samma tempo. Väl uppe på planare mark, mellan topparna, gick vandringen vidare som en ringlande orm mellan snår av dvärgbjörk och ljung, över ängar med polarull och små bäckar.

se bild 1 i galleriet

Redan nu startade ormens huvud, fjällguiden Joar, en liten extra kurs i fjällflora. Denna genomfördes genom att han valde dagens blomma, som sedan repeterades varje dag samtidigt som en ny valdes. Denna alltjämt soliga första dag var det för övrigt gullbräcka som gällde. Understundom togs små pauser för att vänta in svansen och passa på att dricka ur en bäck eller stoppa i sig energitillskott i form av torkad frukt, nötter, choklad eller allt på en gång. Att korrigera sneda ryggsäckar är också en god idé inför resten av veckan. Vid dessa pauser tog ledarna också tillfället i akt att informera om både det ena och andra, samt hålla sig underrättade om deltagarnas allmäntillstånd. Den stämning som genomsyrade elevgruppen kan emellertid beskrivas med orden ambition och beslutsamhet.

De första dagarnas rutter ledde skaran i en båge genom gles björkskog på lägre höjd och den dominerande dvärgbjörken på högre, förbi sjöar och små stugor eller vindskydd. Men nu hade den tidigare ormen bytts ut mot indelade elevgrupper. Andra dagen fick grupperna inbördes läsa av kartan och ta ut kompasskursen mot nästa mål, men därefter tilldelades varje grupp en viss dag då dess medlemmar skulle turas om att orientera och leda hela skaran deltagare. Eleverna hade dock hela tiden möjligheten att fråga och få tips från en ledare eller guiden. Vädret hade nu förändrats något till det sämre, men det lät inte stoppa eller ens bromsa eleverna i sin strävan mot nästa lunch- eller lägerplats. Vid ett tillfälle togs en kort avstickare för dem som ville över gränsen till Norge. Minoriteten som valde bort detta alternativ vilade eller fotograferade renar under tiden. Majoriteten som gick kom tillbaka nöjda, trots att de kunde meddela att det såg precis likadant ut i Norge som i Sverige. Så småningom anlände vi veckans höjdpunkt, Skarsfjället. Läger slogs vid fjällets fot, med molnkanten hängande bara en bit upp längs den branta sluttningen mot toppen.

se bild 2 i galleriet

Denna var den enda lägerplats där två nätter spenderades istället för bara en och också den enda lägerplats där det tillstötte problem. Tre elever låg nu sjuka, men utan att frasen ”ge upp” överhuvudtaget yttrades. En fjärde visade i sin tur både lugn och rådighet i sitt agerande efter att ha fått en underarm skållad. En heldag spenderades för övrigt vid Skarsfjället och bjöd på fantastisk utsikt när bara molnen ville lyfta lite. Vandringen gick också över områden täckta av tjock, isig snö. Efter lunch delades sällskapet i två grupper; en för dem som ville gå mot toppen tillsammans med guiden och historiegrafen och en annan som skulle gå runt en del av berget tillbaka ner till lägret. För toppgruppen bar det av uppför den ganska branta sluttningen med anmärkningsvärd hastighet. Tiden var knapp och Joar var till en början lite orolig att vi inte skulle hinna tillbaka till lägret innan det började mörkna. Efter en och en halv timme stod gruppen hur som helst på den vindpinade toppen och såg absolut ingenting utom den allra närmaste omgivningen. Molnen hade inte lättat tillräckligt för att man skulle kunna njuta av någon utsikt, men hela gruppen tyckte ändå det var en upplevelse väl värd den krävande stigningen. Vackra vyer blev det istället gott om på väg ner mot lägret.

se bild 3 i galleriet

Morgonen efter ställdes den orienterande gruppen inför en utmaning i form av tät dimma, en utmaning de klarade med bravur. Trots dimman denna dag och kraftigt regnande den näst sista kom alla så småningom till den sista lägerplatsen strax ovanför Ramundberget. Detta firades bland annat med några kilogram kantareller som ledarna åt sig trötta på, efter att eleverna fått så många kantarellmackor de efterfrågat. Väl i Ramundberget för hemfärd var alla till slut ganska möra, men mycket nöjda.

Simon Edman
Historiegraf och fotograf